Jag läste nyligen ett intressant citat av media guru Jeff Jarvis, som fick mig att fundera. När det gäller många av de verktyg som vi använder i vårt “nya digitalt sociala liv”, t.ex. YouTube, Facebook, Twitter, brukar man säga att det finns en stor förändringsbenägenhet och vi är inte så trogna en viss plattform. Men samtidigt så skall det mycket till för att man skall byta ut Facebook, om många av dina vänner finns där, mot något annat där de inte finns. Eller vem vill byta YouTube mot något annat om man redan laddat upp alla tänkbara kul videoklipp dit, man redan har många tittare och ett bra utbyte med andra användare.
Tänk om vi i själva verket lägger grunden för det vi sedan kommer använda livet ut? Vår Digital Sociala Plattform och Nätverk har kanske redan börjat sätta sig form och de kanske rymmer både utveckling och kommande behov?
Och om redan YouTube är världens näst största sökmotor och det finns fler användare på Facebook än i världens tredje största land… kan dessa vara ett fundament där vi bygger grunden för framtiden idag? Hur klokt är det i så fall att företag “avvaktar” satsningar, gör halvhjärtade insatser när de reggar en fanpage för att se vad som händer eller lägger upp en enstaka gammal film på YouTube eller kommer med kommentarer som “våra kunder är inte på Facebook”?
Vi vet självklart inte exakt hur saker kommer utvecklas på sikt, men med sådan användarbas och spridning på de olika plattformarna, hur vågar man nonchalera det? Är det inte mer som talar för resultat i dessa sammanhang, än många av de “traditionella” satsningar man gör? Och om man inte går in nu, om detta är en tid då fundamentet för vår digitalt sociala framtid läggs, kommer det vara lika enkelt att hoppa på tåget när det är till det närmaste fullsatt? Just den plats man önskar är sannolikt redan bokad vid det laget.
Jeff Jarvis citatet:
“Thanks to our connection machine, they [young people] will stay linked, likely for the rest of their lives. With their blogs, MySpace pages, Flickr photos, YouTube videos, Seesmic conversations, Twitter feeds, and all the means for sharing their lives yet to be invented, they will leave lifelong Google tracks that will make it easier to find them.”
